Sex timmars arbetsdag, som på 1800-talet

Jag vill argumentera lite för arbetstidsförkortning. Jag nästan antar att du tidigare har hört argument i stil med att en arbetstidsförkortning ändå inte skulle ha några negativa konsekvenser för arbetsgivare, eftersom de flesta av oss ändå inte har åtta timmars fokuserat arbete i oss. Så det skulle vara sak samma.

Men jag vet helt ärligt inte om det är sant. Personligen har jag absolut inte åtta hela timmars arbete inom mig. Men jag känner på mig att andra kanske har det, eller? Oavsett, det måste finnas andra, kanske bättre, argument för att gå ner i tid. Jag tror trots allt att de som förespråkar sex timmars arbetsdag framförallt inte har arbetsgivarens intressen i åtanke, åtminstone inte i första hand.

I Dagens Nyheter fredagen den 6te december 1907 kunde man läsa under rubriken ”6 ½ eller 7 timmar? Statsbanornas kontorspersonal och den nya arbetstiden” att den halvtimmeslånga frukostrasten på det staligt ägda järnvägsbolagen skulle ingå i den avlönade arbetstiden. Därmed gick de kontorsanställda på bolaget från 7 timmars effektiv arbetsdag till 6 och en halv timmes dag. Som att börja klockan 10 och sluta klockan halv fem. Vidare nere i artikeln kan man läsa i över hundra år gammal svenska att:

”Som man torde erinra sig beslöt förra riksdagen som ett oeftergivligt villkor för den beviljade löneregleringen att 7 timmars effektivt arbete dagligen skulle utföras på järnvägens byråer och kontor. Ämbets- och tjänstemännen arbeta nu från kl 9 till half 5 med en half timmes frukostrast, eller till kl 5 med en timmes rast. Frukostrastens längd är valfri. I allmänhet nöjer man sig med en half timme. Förr arbetade man endast i sex timmar, och hade en half timmes middagsrast inräknad häri. Det effektiva arbetet pågick sålunda endast i 5 1/2 timmar.”

Det är ju trist att tänka sig att arbetstiden på 1800-talet hade kortare arbetsdagar än vad den mest optimistiska vänsterpartisten kan tänka sig att ens debattera. Arbetarna på denna tiden hade det däremot värre, och om detta kunde man I Dagens Nyheter den 2a februari 1909 läsa om en stor strejk som handlat om bland annat arbetstiden. Järnvägsarbetarna hade då 8 timmars arbetsdag på vintermånaderna och 9 timmar på sommaren, eftersom de la järnvägsspår i kylan och mörkret. Men det är en intressant tanke om det med kortare arbetsdag på vintern, ändå. Nu solen är nere när vi lämnar jobbet, och snart ser vi den inte på väg in till jobbet heller. Av rena folkhälsoskäl borde man kunna föreslå att alla ska få gå hem så att de hinner promenera lite i solljus om dagen.

Det kanske mest intressanta med att sitta och söka om arbetstid i gamla tidningsarkiv är den livliga debatten om ämnet. Alla argument togs på allvar, man gjorde strejk om saken, det rapporterades och de med makt att styra över arbetstiden ställdes till svars för den. I jämförelse med idag, där man i allra bästa fall kan hitta exempel på när en tech-VD bestämt sig för att vara lite modernistisk och cool och sänka arbetstiden, eller en kommun som bestämmer att ”testa” arbetstidsförkortning som ett experiment.

Det är som att vi inte riktigt har makten att begära sådant för oss själva längre. Jag har ett till exempel, vilket handlar om muskel- och skelettrelaterade sjukdomar, som är ett problem nu eftersom så pass många jobb idag i stort sett är helt stillasittande. Då jag själv jobbade i kundtjänst så försökte man ta tag i det genom att en ruta poppade upp på skärmen med några timmars mellanrum, där en animerad gubbe visade ett par stretchingsövningar som skulle verka mot sådana sjukdomar. Urlöjligt, tyckte jag. Om det tar kål på min framtida kropp att jag sitter ner i åtta timmar och svarar i telefon så får det väl göra det. Jag kan inte riktigt påstå att väldigt många kollegor härmade den animerade gubbens rörelser med större entusiasm heller. Det var väl en fin tanke, från arbetsgivarens sida. De är i alla fall medvetna om att arbetet som görs på ett eller annat sätt är skadligt för oss, i långa loppet.

Men vad gör 15 sekunders stretching varannan timme jämfört med energin av tio färre timmar i veckan av att sitta och svara i den där satans telefonen? Då hade jag säkert haft energin över att springa lite, ta en promenad eller gå på gymmet. I alla fall ett par utav de fem hundra timmar jag skulle vara utanför kontoret varje år. I och med att det är vår hälsa som påverkas, borde det inte vara upp till oss att begära att vi ska få ta hand om den hälsan på ett sätt som passar oss?

Förresten. Vi har inte betald lunchrast heller, det hade de där kontorsarbetarna som jobbade 1907.